Snöyra, skrivprojekt och Shakespeare

Slutet av april och själen drömmer om skira knoppar, grönt gräs och blåsippor...men icke! Snöyra, kall blåst och inga grönska så långt ögat når. Tröstar mig med att grotta in mig i ett skrivprojekt kring ledarskapstankar och filosofiska funderingar om vad som är kärnan i ett gott ledarskap och välmående grupper och arbetsplatser.  I vår tid när prestationerna ska stå som spön i backen och kraven svämmar över vill jag tro att det går att ändra  synsätt på vad som är framgång och rikedom. Jag tror verkligen att grunden är att vi börjar se varandra som de individer vi alla är och vilken inneboende potential som finns i alla.  Att det starkaste kapitalet är människorna. Jag tror att de flesta av oss vill bidra och känna oss delaktiga där vi är, utifrån de individer vi är. Läste en definition av begreppet en god kultur som fastnade: En anda eller en plats där man skapar förutsättningar för så många som möjligt att växa så mycket som möjligt. Det gillar jag! Att låta människorna vara med, att ge utrymme för utveckling och inveckling och både bra och dåliga idéer. Att dra ner på vårt höga tempo av allt som vi ska göra och faktiskt titta till lite extra runt omkring oss och mötas, ta in. Jag tror att en anda där det är tillåtet att var ful och dålig i en värld där vi annars alltid ska visa upp vår mest välputsade sida bidrar till gladare och friskare människor som blommar och kommer till sin rätt. Det blir en win-wineffekt som har en grym kraft! Där finns utrymmet att hitta sin kreativitet, inre drivkraft och motivation.  Där man blir sedd och där man duger som man är - där vill man vara, där vill man bidra och där mår man bra.
 
Kanske ryms ett Hurra! också mitt i snömodden...Min Shakespearesvit som jag skrev till GöteborgsOperans fina barn och diskantkörer och instruentalister finns nu utgiven hos Bo Ejeby! SÅ himla glad jag är över det... tack Bosse!
Men kom igen nu vädret! Kan vi komma överens här och nu: Sluta snöa!

Kommentera gärna: