2020 blir nog ett år som går till historien på många sätt... och att hela livet handlar om allt som gick om intet när det rackarns Covid-19 plötsligt tog världen med storm. När så mycket stannade av.
I min lilla vrå av världen känner jag tacksamhet för mina båda jobb - Norrbottensmusiken och Luleå Domkyrkoförsamling - trots att inget är som vanligt kämpar vi på och hittar nya vägar och mitt i utmaningarna bubblar det av kreativa processer som tar form och bygger utveckling.
Det är fint. Det lyser upp. 
Livet utanför jobben går mest ut på att komponera och forska för att hinna bli klar med min Masteruppsats under våren -21. SÅ intressant det är att kika in i forskningens värld och hitta musik i mig som jag inte visste fanns! Blir fnissigt och nästan löjligt glad över att få fylla på verktygslådan med allt möjligt. Så välbehövligt! Då gör det inget att mörkret faller ute och färgerna bleknar.  Mitt i allt elände finns möjligheten att i vår brusiga tid istället hitta ett lugn och kanske även odla mitt introverta jag och se vad som kan komma ut av det...SÅ ovant. Och härligt mitt i allt elande.
I stunder när jag landar i nuet och släpper taget om frustrationerna kring allt som inte blir och blev hittar jag ny peppig inspiration till att utveckla och bygga nytt.
Jädrans vad jag kommer vara redo när viruset drar sin kos!
Fram till dess får vi hålla i och hålla ut.